Majas kuriosa

Igår fick jag ett vänligt tips av en blivande kollega om att den roman vi ska läsa till nästa vecka fanns i pocketform på Myrorna att inhandla för 20 kr. Raskt begav jag mig för att inhandla denna. Det är Marjaneh Bakhtiaris Kalla det vad fan du vill och den är riktigt bra. Hur som helst, jag tjuvparkerade min cykel precis utanför Myrorna och lyckades på något sätt slå i rutan med styret så att det lät BANG! Det var inte så populärt och jag skämdes och skämdes.

Sedan gick jag in och arg personal stirrade på mig. Fort sprang jag ner till böckerna i källaren. Efter en stund vågade jag mig upp igen och tog ett varv runt glas och porslin. Hittade just inget men blev upp-pratad av en glad kvinna i 60-årsåldern. Det gjorde mig på bra humör igen.

Jag har sedan jag var liten fått höra av min mormor hur fantastiskt det är med ”enkla människor”. När jag var yngre så tänkte jag nog att hon menade trevlig, med det gör hon inte. Jag gillar inte ”enkla människor”, jag tycker att det är komplexiteten som gör oss intressanta och jag tror att alla människor är väldigt komplexa vare sig man visar det eller inte. Far åt helvete jante -lag!

Troligen menar min mormor och andra som slänger sig med uttrycket att det är en person som de kan förstå sig på, alltså relatera till och delar värderingar med. Med ”enkel” menas alltså mer någon som är som jag, och det känns säkert tryggt. För att citera Aftonbladets kampanj; ”Jag gillar olika”. Fy fan vad tråkigt (och jobbigt) det skulle vara om alla var som jag eller som min.

Nu ska jag fortsätta läsa.

Ajam